Jag ska inte ljuga, tiden har varit svår.

Jag har gjort fel val, valt fel spår.

Fått mina ärr, strött salt i gamla sår.

 

Men det var då och nu är nu,

Jag står fast vid min själ ännu.

Jag uppskattar det jag har,

Men glömmer aldrig var jag var.

 

Det är mina snedsteg som gjort mig stark,

Det är mitt blod som är bläcket på denna ark.

Mina minnen och ärr som är bakgrunden.

Men jag har alltid varit en krigare i grunden.

 

Tagit mig igenom det hårda och det svåra.

Jag har rott i land utan skymten av en åra.

Känt brisen smeka kinden i en lufttätt cell.

Allt för att få berätta min historia denna kväll.

 

Tagit mig därifrån till dit och sedan hit.

Fått tagit emot så jävla mycket skit.

Men frågar du mig om det var värt det,

Då svarar jag, "Allt för denna frihet."

 

För den smarta lyssnar på hjärnan,

Den modiga lyssnar på ledstjärnan,

Hjärtat i bröstet sitt som pumpar blodet.

Blodet som är fyllt med det starka modet.

 

För att leva är inte att göra rätt,

Det är att leva på sitt eget sätt.

Att leva och göra det nu.

Så, hur lever du?

  

Som en fjäril vars vingar har slutat slå.
Som en fågel vars sångröst har tagit sin sista ton.
En piano utan tangenter.
En gitarr utan strängar.

En kropp utan själ.
Känna sig kvävd av sin egen existens.
Känna snaran dras alltmer runt sin hals.
Att från en sekund se allt becksvart till att nästa se allt bländvitt.

Finna en väg ut, ett sista rop på hjälp.
Se bortom denna värld.
Känna sig missplacerad.
Känna sig överflödig.

Finns det något värre?

Sträcka ut en hand och veta att någon tar tag i den.
Tar tag om den och aldrig släpper taget.
Som två kedjor sammanflätade.
Tills döden skiljer oss åt.

En kropp med själ.
Känna sig älskad av någon annans existens.
Känna kärleken kväva dig till kanten av extas.
Att från en sekund se allt becksvart till att nästa se allt bländvitt.

Hitta en väg, en väg att dela.
Se bortom denna värld.
Känna sig precis rätt.
Känna sig behövd.

Finns det något bättre?

♥