Ensam har blivit mitt umgänge.

känner bara för att skriva av mig och skrika ut allt men men det funkar kanske inte så bra xD

Jag tårkar bort en tår fast fler kommer rinna sluter mina ögon, glider fram genom en dimma. Försöker vara stark av stunder i smärta försöker hålla mig på fast mark och lätta mitt hjärta. Men smärtan vägrar dämpa så jag fortsätter kämpa försöker vara glad och jag fortsätter skämta. Men inngenting kan någonsin bli som förut tar en tyst minut och låter tiden ta slut. Och jag hatar det du gjort men jag älskar dig ju så, Allt gick aldeles för fort men jag måste förstå. Mitt hjärta börjar banka och hjärnan fylls av tankar. Jag har svårt att fatta går runt som en skugga i mörker utan lampa. Jag vill känna din närhet, vill höra dig skratta allt tiden varigt har fått mig att fatta. Om jag dör kom ihåg mig som en krigare du vet vad jag vill snälla lova att gå vidare! jag vill vara hos dig & smeka din kind om jag så ska springa dit du är i en motvind. du är en ängel från himmlen djupt i mina ögon när du sa att du var singel tänkte jag shit fan ljög han!? sådär vacker & fin på alla möjliga sätt ett liv att dela med dig känns så rätt. ligger i min säng och tårarna rinner känner hur livet sakta försvinner. jag vill vara med dig och hålla dig nära trodde verkligen att vi två var kära. Du finns i allt, tankar & ord, men det ska kanske inte vara du & jag på denna jord. Ett sista farväl med snara runt halsen, jag sparkar borts stolen jag har dansat sista dansen.

Jag ska bli klar. Jag ska bli bättre. Jag ska bli.

Tillsammans ska vi flyga.

Jag kommer ihåg vår alldeles egna sång.

Genom hagel och genom korseld.
Jag har blivit slagen och vanställd.
Genom ur och genom skur,
Har jag framhärdat och nu är det er tur.

Med rättvisans gudinna på min sida,
Ska vi mot er tyranni strida.
Med vattnets makt och eldens kraft,
Kommer ni önska att ni mer tid hade haft.

Med vindens fart och med jordens styrka,
Kommer vi att er kapitulation yrka.
Det är vi mot er.
Och ingen nåd vi ger.

Jag brer ut mina vingar och ger mig av.
Blickar ner på detta hav.
Detta hav av blod.
Orsakad av högmod.

Med de fyra elementen på min sida,
Kan jag överkomma varje hinder, både förlutet och framtida.
Se mig sväva högt upp i det blå,
För mig kommer ni aldrig klå.

För länge har jag stått och knackat på samma dörr.

Jag har tusen nycklar men ingen verkar passa.

Alla är lika onödiga, idiotiska och kassa.

 

Det kommer aldrig bli som det var förut,

Förut när jag trodde på en evighet utan slut.

Men allt som har en början har ett slut.

Även kärlekens band har en knut.

 

Jag undrar ibland hur länge vi skulle ha varat.

Vilka hinder och vilka gupp vi skulle ha klarat.

Hur många dagar som skulle ha passerat,

Hur många månader, innan allt skulle ha raserat.

 

Det är svårt att sätta sig in i nya banor,

Försöka glömma alla gamla vanor.

Hur jag brukade vakna när du kallade,

Eller att glömma alla känslor du framkallade.

 

Vårt skepp har seglat, vårt tåg har gått,

Du steg på och nya höjder har du nu nått.

Jag missade det och är kvar där du lämnade mig.

Att du kunnat fortsätta men inte jag, det är ett helvete i sig.

 

Det kommer aldrig bli som det var förr,

Men nu har jag äntligen funnit nyckeln till min dörr.

Fyra ord som ska följas, konsten att släppa taget.

Att ta sig i kragen och för en gångs skull tänka på jaget

  

Fuck dig och dina ord.

fuck dig, så jävla konstgjord.

Fuck dig och allt du står för.