Emelie Kjellander, tänk tillbaka för ett tag alltså ungefär där vid 14 år tillbaka.

då träffa jag världens finaste vän, visst kände bebisar inte så som vi gör nu, men jag förstod vilken fin vän jag hade vid sidan om mig, vi va hos varandra varje dag va vi inte hos oss var vi hos kevin, vi tre vi kämpade mot världen & jag hade det riktigt jävla fint, jag hade velat va så liten igen.

jag hade dom finaste åren fram till den gången jag fick reda på att vi skulle flytta från malmö, alltså fick lämna dig inte förevigt men inte få kunna träffa dig varje dag längre, jag kommer ihåg att jag grät riktigt mycke den dan vi lämna malmö.

åren gick, visst vi träffades men vad är det egentligen 3 gånger per år, jag förstår ingenting, jag visste vad jag hade & jag visste att jag aldrig skulle släppa de.

men de va väll så de gick till, du lärde känna andra vänner & desamma med mig.

vi har det långt imellan oss, men fortfarande tänker jag tillbaka när de va vi 2!

Jag vet att jag fortfarande har dig vid min sida, men det känns inte som det,

emelie, vi glider isär & det är verkligen det sista jag vill i hela mitt liv.

jag säger inte detta för att, men du är lixom den jag andas för,

den jag somnar för, den jag vaknar för, den jag kan dela kärlek & glädje med!

alltså hela mitt liv!

Just nu vill jag lixom bara försvinna någonstans med dig & kunna dela allt det dära fina tillsammans med dig!

men ja, glöm aldrig hur jävla mycket jag älskar dig & hur jävla stor betydelse du har i mitt liv!

/ Caroline Lantz Gustavsen!