Alla inlägg under december 2010

Av Ellie Hemlis tror jag. - 30 december 2010 15:07

have you ever thought about..


Har du någonsin tänkt på att alla säger att dom är onormala men om dom är onormala så är dom normala för dom flesta är onormala.

"jag är inte som alla andra" 

"jag är inte normal"

"Fan vad onormal du är" 

Du får alltid höra något sånt eller så säger du sånt själv men i alla dessa fall är du onormal men ändå normal.

Alla säger att du ska vara dig själv för det finns gott om andra idioter eller att livet är för kort för att låtsas vara någon annan.

Men tar du det som något positivt eller något negativt för jag kan lixom känna att det är en fet smäll i magen för någon anklagar dig egentligen för att vara falsk för du kan ju bara vara dig själv för alla är olika men aja..


- Du är så jävla falsk!

- fet smäll i magen..

  


I can almost see it.
That dream I'm dreaming, but
There's a voice inside my head saying
You'll never reach it
Every step I'm takin'
Every move I make
Feels lost with no direction,

// Elli the random..

Av Ellie Hemlis tror jag. - 28 december 2010 20:26

Det var alla de rätta korten följt av alla de fel tricken.

Ditt ess i ärmen var en hand som blivit spelad tusen gånger,
Och jag kan inget annat göra än att spela om alla gamla sånger.
 
För att hitta den försvunna noten mellan raderna,
Nånstans i alla sprickor i alla de gamla fasaderna.
Jag följer mina egna fotspår för att se vart jag gick fel.
Vart jag borde ha blottat mina kort i detta spel.
 
Men hur länge jag än letar efter alla svar,
Finns det alltid en försvunnen pusselbit kvar.
Hur mycket jag än vänder och vrider,
Den sista biten alltid mig ur händerna glider.
 
Svaret på denna ständiga och envisa fråga:
Vilken regndroppe var det som släckte vår låga?
Om jag bara visste vilken stig jag inte borde ha tagit,
Vilket kast jag borde ha stått över och inte slagit.
 
Djupt skriven i mina sämsta sidor finner jag ett slut.
Och ännu en pusselbit gör sin efterlängtade debut.
Med den på plats har jag äntligen mitt svar nu:
Det var aldrig mitt fel, det var bara... Du.


Av Ellie Hemlis tror jag. - 14 december 2010 11:48

Ensam har blivit mitt umgänge.

Dyster har uppsynen min blivit.
Sönder, har jag alla brev rivit.
 
Röda har alla mina ärmar blivit.
Tomma är orden jag har skrivit.
Rädd för mig själv och alla dessa tankar.
Högljudda är alla röster som bara bankar.
 
Trött på allt jag är och har varit.
Långt åt helvete har gnistan farit.
Kallt och bittert är mina nya bästa vänner.
Varm och nöjd är några jag inte längre känner.
 
Förstörda är alla broar jag har byggt.
Försvunnen är allt det som kändes tryggt.
Omöjligt att återskapa, att återfinna.
Släckt för alltid är lågan som vill brinna.
 
Hopplös är spegelbilden som stirrar tillbaka.
Arg och förbannad blir den och börjar skaka.
Krossad är bilden, i skärvorna ett nytt jag.
Undrande blick och explosiva hjärtslag.
 
Tyst och stilla blir plötsligt stämningen.
Släppt blir nu den sista hämningen.
Blänker, gör skärvan i det klara månljuset.
Hårt hålls den i handen för att få känna ruset.
 
Trevande letar den sig fram.
Fri från alla tankar och skam.
Sakta börjar tårarna rinna ner.
Röda tårar är allt spegeln nu ser.


Av Ellie Hemlis tror jag. - 9 december 2010 19:09

känner bara för att skriva av mig och skrika ut allt men men det funkar kanske inte så bra xD


Jag tårkar bort en tår fast fler kommer rinna sluter mina ögon, glider fram genom en dimma. Försöker vara stark av stunder i smärta försöker hålla mig på fast mark och lätta mitt hjärta. Men smärtan vägrar dämpa så jag fortsätter kämpa försöker vara glad och jag fortsätter skämta. Men inngenting kan någonsin bli som förut tar en tyst minut och låter tiden ta slut. Och jag hatar det du gjort men jag älskar dig ju så, Allt gick aldeles för fort men jag måste förstå. Mitt hjärta börjar banka och hjärnan fylls av tankar. Jag har svårt att fatta går runt som en skugga i mörker utan lampa. Jag vill känna din närhet, vill höra dig skratta allt tiden varigt har fått mig att fatta. Om jag dör kom ihåg mig som en krigare du vet vad jag vill snälla lova att gå vidare! jag vill vara hos dig & smeka din kind om jag så ska springa dit du är i en motvind. du är en ängel från himmlen djupt i mina ögon när du sa att du var singel tänkte jag shit fan ljög han!? sådär vacker & fin på alla möjliga sätt ett liv att dela med dig känns så rätt. ligger i min säng och tårarna rinner känner hur livet sakta försvinner. jag vill vara med dig och hålla dig nära trodde verkligen att vi två var kära. Du finns i allt, tankar & ord, men det ska kanske inte vara du & jag på denna jord. Ett sista farväl med snara runt halsen, jag sparkar borts stolen jag har dansat sista dansen.

Av Ellie Hemlis tror jag. - 8 december 2010 22:17

Jag ska bli klar. Jag ska bli bättre. Jag ska bli.

Fast i en evighetscirkel om att alltid vilja bli.
Vilja bli något annat än vad man redan är.
 
Jag ska bli hans. Jag ska bli hennes.
Vi ska bli oss. Vi ska bli tillsammans.
Ska. Ska bli. Att alltid ska. Aldrig nu.
Aldrig är. Jag är. Nej. Jag ska bli.
 
Vi ska alltid dit och bli det vi inte är.
Vi stannar aldrig kvar och bara... Är.
Jag ska bli smal. Jag ska bli stark.
Jag ska bli smart. Jag ska bli accepterad.
 
Aldrig stanna kvar. Aldrig läsa av stunden.
Läsa av den man redan är. För man vill bli.
Bli det man redan är. Men bli bättre. Bäst.
Jag vill bli bättre än vad jag redan är.
 
Men att vara är inte att bli. Att vara är att vara.
Är man kan man inte bli för du har redan blivit till.
Jag är. Jag är den jag ville bli. Jag vill bli den jag är.
Jag är. Jag kommer alltid vara. Bara vara. Vara är.
 
Alltid i futurum. Det som kommer. Jag ska.
Aldrig presens. Det som är. Jag är redan.
Alltför ofta preteritum. Det som var. Jag var.
Jag var. Jag är. Jag ska. Skit i jag var och ska.
 
Vi ska bli. Nej. Vi är. Vi är vad vi blev till.
Jag har blivit och jag är. Jag bara är.
Jag kan aldrig bli något jag redan är.
Jag är. Har alltid varit. Kommer alltid vara.


Av Ellie Hemlis tror jag. - 6 december 2010 15:50

- Låt mig visa vägen

det är vi mot världen.


"Mange kommer inte bli en bra zombie"

*Mange dansar som en tjej*

"Mange som zombie?! HAHAHA."


Att aldrig känna sig säker eller trygg är bara dött,

det är de känslor vi har fött.

du är underbar.

det vi en gång var 

finns tyvärr inte kvar.

För länge har jag stått och knackat på samma dörr.

Jag har tusen nycklar men ingen verkar passa.
Alla är lika onödiga, idiotiska och kassa.
Av Ellie Hemlis tror jag. - 4 december 2010 21:33

tycker att jag ligger en aning efter med mitt skrivande så jag ska lägga upp en lite text nu :)

tyckte jag behövde skriva av mig när det lilla såret i hjärtat kom,


Denna flicka hade en krokig och brokig kärlekshistoria,

Spelar ingen roll men låt oss kalla henne Viktoria.

Viktoria hade älskat, hade hatat,
Hon hade viskat, hon hade pratat.
 
Senaste gången skrek hon, för allt lungorna gav.
Hon blev slängd som en ankare ut i okända hav.
Från att ha stått ombord på kärlekens stora, mäktiga skepp,
Till att ha sträckt sig efter vad som helst, men inte fått nåt grepp.
 
Nu gick hon längs gatan hon slitit ut sina skor på, i alla dessa år.
Viktoria var fängslad i sina tankar, undrande varför kärleken var så svår.
Hur allt kunde gå från evig lycka till misär och ängslan på ett ögonblick.
Utan att lyfta blicken från hennes slitna skor, plötsligt en hård knuff hon fick.
 
Han hade lämnat allt det bakom sig, nu skulle han fram.
Spelar ingen roll men låt oss kalla honom Adam.
Adam hade bett, hade gråtit,
Hade fördömt, hade förlåtit.
 
Även han med en kärlekshistoria kantad av gupp.
Det hade gått så långt att han vid vissa tillfällen ville ge upp.
En gång till var en gång för mycket, aldrig igen spela upp samma sång.
För han hade kommit så kort fastän hans slitna skor vittnade om en väg så lång.
 
Adam ville egentligen inte ge upp på kärleken,
Men han var trött på leken och alla sveken.
För det var som att på hans hjärta med eldpilar det sköts prick.
Plötsligt, ur hans djupa tankar väcktes han, då han en hård knuff fick.
 
De hade gått samma långa, krokiga, guppkantade gata.
De hade lärt sig att älska, att förlåta, att fördöma, att hata.
Viktoria och Adam hade aldrig setts förut och nu var de i krock.
När deras blickar möttes fick båda en varm och välkommen chock.
 
Något ingen kan förklara, en gnista som tändes.
Något båda insåg, genom hela kroppen det kändes.
En gemensam tanke, "Jag måste få veta mer om dig".
Ur en djup grav och ett djupt hav föddes ett ensamt "Hej"



Av Ellie Hemlis tror jag. - 3 december 2010 15:20

varit väldigt off för privata saker men nu är jag tbx :)

Men nu blire förhör nästa vecka..

JIPPI! -,-''


all are well worth a second chance,
I want my own wish,

Sweet Dreams.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards